Hård utslagning av unga i Stockholm

Hockeyn i Stockholm går på knäna. AIK är ett bottenlag i elitserien, Djurgården långt från toppen i allsvenskan. Och under de båda storheterna är det tunt.
– Jag är orolig för Stockholmshockeyn, säger förre elitspelaren Thomas Johansson, numera tränare och expertkommentator i tv.


Värvningshysteri över kommungränserna, föräldrar som bara har Tv-pucklaget som mål för sina söner, allt fler spelare som slås ut och försvinner redan i väldigt unga år – det gör gamle elitspelaren Thomas Johansson bekymrad.

– Det känns som om vi här i Stockholm har missat vad som är syftet med hockeyn. För mig är det att alla som vill spela ishockey ska få göra det, i sin närmiljö och med sina kompisar. Vi måste skapa ett system som ger ungdomarna möjlighet att växa till sig som ishockeyspelare, och inte slås ut redan i unga år, säger Thomas Johansson, 42.



Och tar sin egen hockeybakgrund som exempel.

– Min lillebror Jimmy var en större hockeytalang än vad jag var. Han fick pendla från Haninge till AIK och sedan till Djurgården, innan han lade av. Jag fick fortsätta att utvecklas i lugn och ro hemma i Haninge. Jag var aldrig ens i närheten av Tv-pucklaget, min utveckling började efter den åldern, säger Thomas Johansson som gjorde 801 elitseriematcher för Djurgården, AIK och Linköping och som debuterade i Tre Kronor vid 28 års ålder.

I en artikel precis före junior-VM i ryska Ufa, konstaterade SvD att bara tre av nio stockholmare i JVM-laget fortfarande fanns kvar i Stockholm. Ett faktum som väcker frågor, anser Thomas Johansson.

– Varför är Stockholm bäst i Tv-pucken, men inte på juniorsidan?

En av anledningarna: Den tidiga utslagningen som förstör bredden inom ungdomshockeyn i Stockholm. Felet, anser Thomas Johansson, är den pyramiduppbyggda ungdomshockeyn i Stockholmsförbundets Mitt-i-cupen, före detta St. Erikscupen.

– På tre år försvinner runt 40 procent av spelarna i takt med att antalet lag minskar eftersom lagen slås ut på väg uppåt i seriesystemet. Och jag blir rädd när jag tänker på alla talanger som lägger av för att de måste resa kors och tvärs genom staden för att få spela, och som vi aldrig får se utvecklas, säger Thomas Johansson.

Fakta ger honom rätt: Mellan seriespelet för nio-åringar och för 16-åringar, försvann under 2012 drygt 77 procent av lagen när 97 lag blev 22 (se faktaruta). Det i ett distrikt som omfattar Stockholm, Strängnäs, Norrtälje och Gotland och där allt fler klubbar inte heller klarar att ställa egen lag på benen – ju högre upp i seriesystemet, desto fler avhopp. U16-seriespelet, till exempel, inleddes med 35 lag och avslutades med 22.

– Det går att få bort det här. Regelfäst till exempel att 85 procent av spelarna i ett lag måste bo i kommunen. Jobba hårt för att få fram fler isytor; det är ju bättre att ungarna är i ishallen än att de hänger i centrum. Och förbundet måste ha bättre koll: I somras gick åtta spelare från Nacka till Djurgården. Där borde varningsklockorna ha ringt hos förbundet. Nackas 98:or har bara tre spelare kvar från det lag som började spela på helplan, när spelarna var tio år gamla. Vi pratar om basen i svensk hockey, och här i Stockholm är den riktigt illa ute, säger Thomas Johansson.
Så försvinner lagen på vägen uppåt i åldrarna i Stockholmshockeyn:

U9: 97 lag.
U10: 98 lag.
U11: 54 lag.
U12: 54 lag.
U13: 58 lag.
U14: 49 lag.
U15: 31 lag.
U16: 22 lag.